God förmiddag,ibland blir jag kritiserad för att jag ägnar så mycket tid åt ett enda ämne, ja, choklad.
Du har bara choklad i tankarna du, brukar mina vänner såväl som mina elever och min mor säga till mig. Jag kan verka torr, där jag går omrking med ständiga chokladfläckar på byxorna på väg mot ännu ett seminarium i stil med "choklad och kex-njutbart eller förkastligt? Där går professor choco, säger nog folk, han är trevlig men förfärligt inställd på ett enda ämne. Ja, somliga kanske skulle kalla mig en "nörd". Vi lever i ett samhälle där alltfler blir utnämnda till nördar, just för att vårt samhälle är byggt på det sättet så att nördarna segrar. Ingen kan vara bäst på allt, ingen kan veta allt, man måste specialisera sig på ett ämne. Och jag anser ju, att jag efter år, decennier av studier i ämnet, uppnåt något sorts allvetande om just choklad. Folk kallar mig torr, "släpp loss lite professorn", ropar kvinnliga elever efter mig i korridoren. Hån, skulle en del kalla det. Undertryckta sexuella känslor säger jag, för visst är det något mycket romantiskt och spännande över choklad? Ett klassiskt komplement till en lyckad uppvaktning. "åh, min favorit" säger bruden.
"ja, det är för att du är min neverstoppåse, som aldrig slutar lysa upp min tillvaro" säger grabben.
Jag har uppvaktat åtskilliga kvinnor genom åren, och jag har såklart, förfört dem med choklad.
Det kan vara allt från att överraska din special someone genom att köpa en alladinask på pressbyrån, till att ligga i timmar i ett badkar fyllt med smält choklad och försöka låta bli att skrika av smärta och sen se dig i spegeln "hej herr choklad, aldrig mer ensam eller hur" och sen gå hem till din special someone och plinga på och forcera dig in genom dörren och säga till din special someone, "titta det är jag, profesor choco, jag har gjort det här för din skull", och sen stå utanför hennes sovrumsdörr där hon har låst in sig och banka med dina stora chokladförsedda nävar tills du ser sirener i köksfönstret och då gömmer du dig i soprummet och sitter där hela natten och ser chokladen rinna från din kropp ner på golvet likt blod från ett skadeskjutet djur. Eller nåt, den där senaste varianten har jag aldrig försökt mig på, jag har aldrig varit särskilt djärv. Nej, skulle jag förföra någon skulle jag göra som Johnny Depp i Lasse Hallströms magnifika "Chocolat", låta kvinnor bjuda mig på choklad och sedan säga "det var gott, men det är inte min favoritchoklad", och därmed egga henne att fortsätta bjuda mig på choklad, jag kan faktiskt inte tänka mig ett ljuvligare scenario. Jag hoppas det händer mig, man vet ju aldrig vad ödet har i beredskap åt en.
Jag tänkte avsluta detta blogginlägg med ett citat från filmen Forrest Gump, där Forrest Gumps mamma säger i en numera berömd scen "Life is like a box of chocolates, you never know what you´re gonna get". Det kan man tolka hur man vill, men jag väljer att tolka det som ett positivt och livsbejakande citat, då ju choklad är min stora passion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar